Eric och Inger Olson-Ekdahls stipendium 2020
I samband med konstnären Inger Ekdahls bortgång 2014 donerades en del av hennes kvarlåtenskap till Ystads konstmuseum. Testamentet innehåller bland annat instiftandet av ett stipendium som årligen i maj ska delas ut till två konstnärer vilka i huvudsak framställer abstrakt konst. Stipendiet är på 10.000 kr och är ej sökbart.
Stipendiater 2020 är Kristina Matousch och Benjamin Andersson.
http://www.ystad.se/konstmuseet
Som konstnär arbetar Benjamin Andersson intuitivt och processbaserat utifrån referenser inom det hemliga, heliga och gudomliga där människans djupt rotade förhållande till symboler och tecken tar avstamp i en målerisk tradition med ljuset som utgångspunkt. I samklang med Inger Ekdahl arbetar Andersson i en avskalad färgskala där ytorna både absorberar och reflekterar ljus. I tunt målade lager av järnoxidsvart både framträder och upplöses motiven inför betraktarens blick, ytorna skiftar mellan det abstrakta och konkreta, ett suggestivt och förunderligt samspel mellan ögats perception och de mytologier vi bär inom oss.
Benjamin Andersson är född 1988 och är utbildad vid Umeå konsthögskola. Han bor och arbetar i Malmö.
Text: Anna Norberg
THE SILENCE THAT YOU SERVE, IS THE LOUDEST THING I’VE HEARD
Benjamin Andersson
The silence that you serve, is the loudest thing I’ve heard
CG Gallery, Lokstallarna, Malmö
11.10-8.11.2019
Text: Anna Norberg
Promenerar på grusvägen vid mina morföräldrars gård en eftermiddag i augusti. En död huggorm ligger dammig och grå bland småstenarna. Jag tittar på den, tar en bild. Allt är stilla. Precis så betraktar jag Benjamin Anderssons verk, i tystnad.
Exakta rader uppdelade om sektioner om nio på väggen i ateljén. Tunna lager järnoxidsvart både absorberar och reflekterar ljus. Ytorna skiftar. Det är en kroppslig upplevelse. Inom mig uppstår en resonans, likt ett väsen som väcks till liv. Bildvärldar öppnas upp. Jag befinner mig ingenstans och överallt samtidigt.
Andersson arbetar intuitivt och processbaserat främst med måleri och installation. Referenserna finns inom det hemliga, heliga och gudomliga. Peter Cornell, tidigare professor i konstens teori och idéhistoria på Konstfack och Kungliga Konsthögskolan, beskriver i boken Saker – om tingens synlighet Giorgio Morandis stilleben som meditationer över tingens varande och väsen, hur målningarna från tidigt 1920-tal tar form ur ett dis av ockra och grått, hur tingen stiger fram som ur en gryning, eller upplöses i en skymning. Så vill jag skriva om Anderssons måleri.
Människan är ett resonerande kärl, en orm som ömsar skinn. Cornell skriver också om filosofen Martin Heideggers resonemang om kruset, hur himmel och jord bebor kärlet genom det törstsläckande, livgivande vattnet, ibland helgat, åt de dödliga och som dryckesoffer åt de odödliga. Kärlet som förenar och samlar. Urnan som omsluter den avlidnes aska i jorden. Tillvaron är skör.
När ormen Jörmungandr från den nordiska mytologin släpper bettet om sin svans störtar vi samman. Inom kristen ikonografi är ormen en symbol för Satan men har i flera kulturer uppfattats som en symbol för odödlighet med sitt ömsande skinn, en parallell till månen som föds på nytt varje månad med förnyad kraft. I antikens Kreta hörde ormen samman med modergudinnan, i betydelsen älskare och följeslagare. Urnor omvirade med ormar fungerade som fruktbarhetssymboler. Ormen gör mig uppmärksam. Likaså den skymtande döden.
Med avstamp i materialets möjligheter och begränsningar förmedlar Andersson de bilder och berättelser som finns inom oss. De är alldeles nära. Vadställe och vägvisare. Intuitivt upplevs något betydelsefullt. J.R.R. Tolkien ska ha sagt en kväll i september 1931 att myten är en fantasifull beskrivning av sanningen. Hur och vad sanningen är vet jag inte. Men det jag vet är att även tystnaden har resonans, likt det sakrala rummets omslutande stillhet där ljudet från kroppens skiftningar växer, blir starkare, högre, för att sedan falla ner mot oss igen som strålar av ljus.
Silent pictures
Ray of light
Fills the room with fear and desire
Thru my veins, to my eyes
Coming at me while the lines meet the sky
Acid King, Silent Pictures (Middle of Nowhere, Center of Everywhere, 2015)
http://www.benjaminandersson.com/index.php
ANNA NORBERG 