THE SILENCE THAT YOU SERVE, IS THE LOUDEST THING I’VE HEARD

Benjamin Andersson

The silence that you serve, is the loudest thing I’ve heard

CG Gallery, Lokstallarna, Malmö

11.10-8.11.2019

Text: Anna Norberg

Promenerar på grusvägen vid mina morföräldrars gård en eftermiddag i augusti. En död huggorm ligger dammig och grå bland småstenarna. Jag tittar på den, tar en bild. Allt är stilla. Precis så betraktar jag Benjamin Anderssons verk, i tystnad.

Exakta rader uppdelade om sektioner om nio på väggen i ateljén. Tunna lager järnoxidsvart både absorberar och reflekterar ljus. Ytorna skiftar. Det är en kroppslig upplevelse. Inom mig uppstår en resonans, likt ett väsen som väcks till liv. Bildvärldar öppnas upp. Jag befinner mig ingenstans och överallt samtidigt.

Andersson arbetar intuitivt och processbaserat främst med måleri och installation. Referenserna finns inom det hemliga, heliga och gudomliga. Peter Cornell, tidigare professor i konstens teori och idéhistoria på Konstfack och Kungliga Konsthögskolan, beskriver i boken Saker – om tingens synlighet Giorgio Morandis stilleben som meditationer över tingens varande och väsen, hur målningarna från tidigt 1920-tal tar form ur ett dis av ockra och grått, hur tingen stiger fram som ur en gryning, eller upplöses i en skymning. Så vill jag skriva om Anderssons måleri.

Människan är ett resonerande kärl, en orm som ömsar skinn. Cornell skriver också om filosofen Martin Heideggers resonemang om kruset, hur himmel och jord bebor kärlet genom det törstsläckande, livgivande vattnet, ibland helgat, åt de dödliga och som dryckesoffer åt de odödliga. Kärlet som förenar och samlar. Urnan som omsluter den avlidnes aska i jorden. Tillvaron är skör.

När ormen Jörmungandr från den nordiska mytologin släpper bettet om sin svans störtar vi samman. Inom kristen ikonografi är ormen en symbol för Satan men har i flera kulturer uppfattats som en symbol för odödlighet med sitt ömsande skinn, en parallell till månen som föds på nytt varje månad med förnyad kraft. I antikens Kreta hörde ormen samman med modergudinnan, i betydelsen älskare och följeslagare. Urnor omvirade med ormar fungerade som fruktbarhetssymboler. Ormen gör mig uppmärksam. Likaså den skymtande döden.

Med avstamp i materialets möjligheter och begränsningar förmedlar Andersson de bilder och berättelser som finns inom oss. De är alldeles nära. Vadställe och vägvisare. Intuitivt upplevs något betydelsefullt. J.R.R. Tolkien ska ha sagt en kväll i september 1931 att myten är en fantasifull beskrivning av sanningen. Hur och vad sanningen är vet jag inte. Men det jag vet är att även tystnaden har resonans, likt det sakrala rummets omslutande stillhet där ljudet från kroppens skiftningar växer, blir starkare, högre, för att sedan falla ner mot oss igen som strålar av ljus.

 

Silent pictures

Ray of light

Fills the room with fear and desire

Thru my veins, to my eyes

Coming at me while the lines meet the sky

Acid King, Silent Pictures (Middle of Nowhere, Center of Everywhere, 2015)

 

http://www.benjaminandersson.com/index.php

Klicka för att komma åt benjamin_andersson_catalogue.pdf

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s